She's out, im in...

Hejsan raringar

Jag vat inte varför, men jag är så himla glad. Idag har jag varit väldigt social på jobbet (gud vad vuxet det känns att säga det). Kontoret består i stort sätt av två stora rum, ett där de stor snubbarna (cheferna) sitter, och det andra med IT-människorna. Jag har suttit med cheferna, men nu är det en tjej som har slutat bland IT-folket, så då ska jag flytta dit nästa vecka. Sitter man med cheferna så är man inte så social, dels för att de är väldigt seriösa, och dels för att pappa sitter där. I alla fall, på lunch rasten så var jag tvungen att sitta utan min mentor Anna (som är svensk btw), så jag satt själv i köket. Men in kom det en kille som jag snackade lite med, och det slutade med att jag frågade om han ville joina, vilket han gjorde, sen kom det in några andra också. Så det var trevligt. :) Men det känns som att alla är lite smårädda för mig, för att jag är chefens dotter. Jag och pappa håller det så formelt som möjligt, men eftersom alla redan vet att jag är hans dotter blir det lite komiskt, när han säger: Godmorning Gabriella (han säger alltid Bella) varpå jag svarar God morning Mr Evans (på skoj såklart).

Jag tar till mig av era tips förrästen, jag har bestämt att om jag ska göra något så ska jag tänka mej noga för, så att det inte blir helt fel. Tänkte att det kunde bli en rolig sommarflört. Haha :)

Hade så bra!!

Yours truly...